Erika Oldberg träffar Gina Ionescu i tältlägret i Sorgenfri i Malmö 2014. Gina och hennes man har då kommit från Tirgu Jiu i Rumänien till Malmö i Sverige för att tigga. Ett liv i förtryck, misär och fattigdom gör detta till deras enda alternativ. 2016 ger Erika Oldberg ut boken Jag är Gina. Om Ginas liv som ung romsk kvinna, trebarnsmamma och tiggare.

Romers långa historia av diskriminering, utsatthet och förtryck är inget som Gina kommer undan. Hon växer upp i fattigdom, överlämnas av föräldrar och utsätts för våld av morfar. Till slut bestämmer hon sig för att fly, och träffar småningom sin blivande man i en park där hon sover om nätterna. Tillsammans skaffar de barn och hus med huslån. För att kunna betala detta blir tiggeri den enda lösningen.

Utanför butiker i centrala Malmö möts Gina av hat. Dömande blickar, arga ord, människor och politiker som varken bryr sig om eller förstår sig på Gina och andra romers situation. Människor och politiker som vill att Gina ska åka hem. Hemma väntar tre söner som hustaket när som helst kan rasa över, vars födelsedagar hon aldrig kunnat vara med på, som önskar sig Spindelmannen-ryggsäckar, som hon älskar.

– När man ser ilskan och sorgen i barnens små kroppar så förstår man att det är det konkreta priset Gina och tiggarna betalar. Dom måste åka iväg för att tigga så att barnen ska ha mat på bordet och kläder på kroppen, men relationen till ungarna blir skit, säger Erika Oldberg.

Under skrivandets gång har Oldberg känt mycket ilska och frustration, främst på grund av människors felaktiga resonemang och starka åsikter kring tiggare och romer. Bland annat att folk tror att man hjälper tiggare genom att inte ge pengar, för att man då uppmuntrar dem att åka hem.

– Det bygger på ett felaktigt antagande att tiggarna har någon möjlighet till jobb och försörjning hemma, menar Erika Oldberg.

Oldberg tror att en förbättring för romerna i Rumänien kan dröja flera generationer, och menar att man i Sverige kan göra mycket för att hjälpa dem som är här. Kanske har man småjobb ogjorda, eller så kan man följa med till Arbetsförmedlingen och hjälpa dem att skriva in sig. Men främst ska man sätta sig ner på knä och prata med dem, säger Oldberg.